Det var en gång för länge sen, en stor dvärg som heter Wipy. Han älskade att göra bus, speciellt på troll. Han gjorde busen för att han inte hade några kompisar. Idag skulle han göra ett speciellt bus. Wipy bodde i skogen, i en trädkoja uppe i träd. Trollen bodde också i skogen men en bit längre in. Wipy sitter i trädkojan och äter frukost. Han ska snart ge sig iväg och busa för trollen. Efter stund ger sig han iväg till trollens hus. Det var tre troll som bodde i huset. Den ena heter Bert han hade stor runda glasögon och han var inte mer än 132cm lång. Det andra trollet heter Dick och han är 186cm lång och är väldigt stark (biffig). Det tredje trollet heter Judit och hon är 93cm. När Wipy är några meter ifrån huset så såg han att trollen va på väg ut ur huset, så han hoppade in i en buske och gömde sig. Trollen gick förbi busken som Wipy låg och gömde sig i. Strax efter trollen gick förbi så sprang han mot huset.
Wipy måste göra busen snabbt för trollen kan komma tillbaka vilken sekund som helst . Han går in i huset och in i sovrummet. Han går till sängarna och lägger stenar i dem, stenarna plocka han på vägen in till huset förut. Sedan så går han till köket där det står tre stolar. Wipy tar upp en häftstift ask ur sin ficka. Och plockar ut några häftstift och lägger dem på stolarna. Precis när han har gjort det så hör han att dörren in till husen öppnas. Han skyndar sig att gömma sig i ett av köksskåpen. De tre trollen, Bert, Dick och Judit kom in, det hörde Wipy på rösterna. De tre trollen går och lägger sig och villar. När de lägger sig så skriker alla, aj samtidigt. AJ, aj, aj min rugg… nu kan jag inte sova säger Judit. Inte jag heller säger Bert. Kom så går vi och äter mellanmål jag har redan duckat fram, det gjorde jag innan vi gick säger Dick.
Bert, Dick och Judit går till köket. De sätter sig ner och precis några sekunder efter så skriker dom aj! Aj… min stjärt säger Bert. Nu har jag både ont i min rugg och stjärt säger Dick. Precis efter Dick hade sagt det så hörde de att det lätt från köksskåpet under diskon. Vad var det säger Judit. Jag vet inte Säger Dick och Bert samtidigt. Jag går och kollar säger Judit. Där under diskon sitter Wipy och skrattade. Det var faktiskt inte kul, det gjorde ont sa Bert. Okej, förlåt att jag skratta sa Wipy. Wipy sitter kvar under diskon och skämdes. Men jag försöker ha så kul jag kan när jag inte har några kompisar säger Wipy. Okej, men vi kan vara dina kompisar…men bara om du inte gör skämt, i alla fall inte om de gör ont säger Dick.
Snipp snapp slut så var denna saga slut!
tisdag 1 februari 2011
onsdag 19 januari 2011
Zack och Julia
Det var en gång en kille som hette Zack, som var 13 år. Han tänkte mycket på fantasi. Han brukade tänka på massor av saker som drakar och andra fantasidjur.En dag kom det en ny familj som flyttade in i huset bredvid. I den familjen fanns det en tjej som hette Julia. Hon var i samma ålder som Zack och hon gillade också att tänka på fantasi.
En dag så möttes Zack och Julia i skolan. Då berättade Julia att det var hon som hade flyttat in i huset bredvid. Dom började prata och då nämnde Zack att han tänkte mycket på fantasi. Då blev Julia lite chockad för hon tänkte ju också mycket på fantasi. Dom bestämde att dom skulle träffas efter skolan och gå till en plats där Zack brukade vara. Där tänkte Zack på fantasidjur och han kunde se dom på riktigt ibland.
Efter skolan träffades dom utanför husen och Zack skulle visa Julia var platsen låg. Man var tvungen att gå ganska långt för att komma dit. När dom hade kommit fram sa Zack till Julia att hon skulle blunda och tänka på någonting, och sen titta igen. Då gjorde Julia det, och när hon tittade igen så såg hon det som hon hade tänkt på. Hon frågade Zack om han också kunde se det hon såg, men det kunde han inte. Då blundade han och efter en stund kollade, och då såg han. Zack och Julia tänkte att det här skulle inte någon annan få veta, förutom dom två.
Nästa dag gick dom till platsen efter skolan igen. Dom tänkte bygga ett läger där som dom kunde skydda sig i, om det skulle komma onda fantasier och attackera dom. Dom byggde hela dagen och tillslut blev dom färdiga. Då hörde dom ett skrik som kom från skogen. Dom kollade upp och såg ett stort äckligt djur som sprang mot dom. Dom sprang in i lägret för att gömma sig, och dom frågade varann vad det där var. Dom kunde inte förstå vad det var, men tillslut försvann det.
Dagarna gick och tillslut kände dom till allt om stället i skogen och fantasin. Två dagar senare gick Zack hem till Julia och frågade efter henne. Då sa dom att dom inte hade sett henne på hela dagen. Då förstod Zack att Julia var i deras fantasivärld, och han sprang dit så fort han kunde. Zack ropade och letade, men han kunde inte hitta henne. Han fortsatte att leta, och tillslut hittade han Julia död långt inne i skogen. Han blev så rädd att han sprang hem och sa till Julias föräldrar att dom måste ringa polisen så fort som möjligt. Dom undrade varför, och då sa Zack att Julia var död.
En dag så möttes Zack och Julia i skolan. Då berättade Julia att det var hon som hade flyttat in i huset bredvid. Dom började prata och då nämnde Zack att han tänkte mycket på fantasi. Då blev Julia lite chockad för hon tänkte ju också mycket på fantasi. Dom bestämde att dom skulle träffas efter skolan och gå till en plats där Zack brukade vara. Där tänkte Zack på fantasidjur och han kunde se dom på riktigt ibland.
Efter skolan träffades dom utanför husen och Zack skulle visa Julia var platsen låg. Man var tvungen att gå ganska långt för att komma dit. När dom hade kommit fram sa Zack till Julia att hon skulle blunda och tänka på någonting, och sen titta igen. Då gjorde Julia det, och när hon tittade igen så såg hon det som hon hade tänkt på. Hon frågade Zack om han också kunde se det hon såg, men det kunde han inte. Då blundade han och efter en stund kollade, och då såg han. Zack och Julia tänkte att det här skulle inte någon annan få veta, förutom dom två.
Nästa dag gick dom till platsen efter skolan igen. Dom tänkte bygga ett läger där som dom kunde skydda sig i, om det skulle komma onda fantasier och attackera dom. Dom byggde hela dagen och tillslut blev dom färdiga. Då hörde dom ett skrik som kom från skogen. Dom kollade upp och såg ett stort äckligt djur som sprang mot dom. Dom sprang in i lägret för att gömma sig, och dom frågade varann vad det där var. Dom kunde inte förstå vad det var, men tillslut försvann det.
Dagarna gick och tillslut kände dom till allt om stället i skogen och fantasin. Två dagar senare gick Zack hem till Julia och frågade efter henne. Då sa dom att dom inte hade sett henne på hela dagen. Då förstod Zack att Julia var i deras fantasivärld, och han sprang dit så fort han kunde. Zack ropade och letade, men han kunde inte hitta henne. Han fortsatte att leta, och tillslut hittade han Julia död långt inne i skogen. Han blev så rädd att han sprang hem och sa till Julias föräldrar att dom måste ringa polisen så fort som möjligt. Dom undrade varför, och då sa Zack att Julia var död.
Av: Tim
måndag 17 januari 2011
Första kapitlet
Det var en gång en flicka som hette Mirabilis. Hon hennes mamma Amorphia bodde i den västra delen av Rosdalen. Mirabilis älskade att bo där, där fanns vackra floder att bada i, höga träd att klättra i och stora stenar att gömma sig bakom om man lekte kurrgömma. Mirabilis lekte alltid ensam ute i skogen, utanför deras lilla stenhus. Hon älskade att springa runt barfota i skogen och känna den mjuka fuktiga mossan under fötterna. Det blev aldrig kallt där hon bodde, det var sommar året om.
En dag efter frukost sken solen ovanligt mycket, och floden lite längre bort glittrade otroligt vackert. Mirabilis kände att det skulle bli en riktigt härlig dag. När hon diskat klart efter frukost ropade hon hejdå till sin mamma och sprang ut i det fina vädret. Mirabilis tänkte att hon skulle springa bort till hjärtstenen, en stor sten med formen av ett hjärta. När hon nynnande på en egen melodi hade sprungit och hoppat över alla rötter och stenar i ungefär en kvart kom hon fram. Hon satte sig i mitten av stenen och tittade ner mot den sluttande marken och tänkte att hon levde ett underbart liv. Det enda hon saknade var en bästa vän att dela det med. Visst, hon hade hennes mamma, men det var inte samma sak. Det var ingen förutom Mirabilis och hennes mamma som bott i den här delen av skogen på flera årtionden. Hon hörde ett ljud. Mirabilis vände sig tvärt om och såg en skymt av någon liten och flygande. Hon hörde samma ljud igen, från samma ställe. Mirabilis böjde sig mer och tittade bakom stenen ljudet kommit ifrån. Det hon såg fick henne att ge ifrån sig ett skrik och hoppa bakåt. Den lilla figuren hade reagerat på samma sätt. Mirabilis kröp närmare och den lilla figuren flög fram till henne.
''V-vem är du?'' stammade Mirabilis försiktigt. '' Eller rättare sagt, vad är du?'' rättade hon sig tittade på den lilla figuren som svävade i luften.
''Jag är en älva, och jag heter Melonie.'' sa älvan som hette Melonie och tittade med stora ögon på Mirabilis. ''Är du Mirabilis Amorphia Antiqe?''
''J-ja, det är jag.'' svarade Mirabilis lätt förskräckt. ''Och är du verkligen en älva?
''Ja det är jag.'' svarade Melonie. '' Och du måste komma med mig till mitt land.'' fortsatte Melonie. Och tittade allvarligt på Mirabilis.
''Jag?'' frågade Mirabilis chockat. ''Varför ska jag följa med dig?''
Melonie studerade Mirabilis ett tag som om hon funderade över hur mycket hon skulle berätta. Till slut sa hon:
''Det har brutit ut ett krig i mitt land. En ond maktgalen man som heter Scorpius försöker ta över mitt land. Han fångar in en massa älvor och tänker sedan ta deras magi, så att han blir världens mäktigaste man, sen tänker han ta över världen.'' förklarade den lilla älvan.
''Men varför behöver ni mig då? Frågade Mirabilis.
''Dit kommer jag nu.'' svarade Melonie innan hon fortsatte : ''Men vad Scorpius inte vet är att det finns en magi som är starkare än älvornas. Det är kärleken till naturen. Du har den kraften. Jag har spionerat på dig ganska länge, och jag har sett hur du tar hand om naturen. Du måste hjälpa oss!'' avslutade Melonie med ett bedjande ansiktsuttryck. Mirabilis blev lite rädd. Inte kunde väl hon, en vanlig flicka som bara lekte ute i fria, besitta en magisk kraft eller besegra en mäktigt ond man?
''Ni måste ha tagit fel person.'' sa Mirabilis oroligt. ''Jag har inga magiska krafter.
''Jaså?'' sa Melonie med ett leende och höjda ögonbryn.''Sträck fram händerna, blunda hårt och fokusera på allt du älskar med naturen.'' Mirabilis tvekade en sekund, men gjorde sedan som hon blivit tillsagd. Hon fokuserade så hårt hon kunde på allt hon älskade med naturen, sedan öppnade hon ögonen och bara någon centimeter ovanför hennes händer svävade en stor, grön, lysande boll. Mirabilis stirrade förbluffat på vad hon hade framför sig. Hon drog undan händerna och bollen försvann.
''Där ser du!'' sa Melonie med ett självbelåtet leende. ''Du har naturens kraft inom dig . Kom nu, vi spiller tid!'' sa Melonie och tog tag i Mirabilis hand och drog henne bort från stenen. Men Mirabilis tvärstannade och sa:
''Men mamma då? Jag kan inte lämna henne utan att säga något.''
''Jag har redan sagt det till henne, och hon förstod precis att det var viktigt för dig att göra det här. Kom nu!'' sa Melonie otåligt. Mirabilis tvekade en sekund, men nickade sen. Och så bar det iväg mot älvan Meloines land och kriget,
SLUT PÅ KAPITEL ETT!
En dag efter frukost sken solen ovanligt mycket, och floden lite längre bort glittrade otroligt vackert. Mirabilis kände att det skulle bli en riktigt härlig dag. När hon diskat klart efter frukost ropade hon hejdå till sin mamma och sprang ut i det fina vädret. Mirabilis tänkte att hon skulle springa bort till hjärtstenen, en stor sten med formen av ett hjärta. När hon nynnande på en egen melodi hade sprungit och hoppat över alla rötter och stenar i ungefär en kvart kom hon fram. Hon satte sig i mitten av stenen och tittade ner mot den sluttande marken och tänkte att hon levde ett underbart liv. Det enda hon saknade var en bästa vän att dela det med. Visst, hon hade hennes mamma, men det var inte samma sak. Det var ingen förutom Mirabilis och hennes mamma som bott i den här delen av skogen på flera årtionden. Hon hörde ett ljud. Mirabilis vände sig tvärt om och såg en skymt av någon liten och flygande. Hon hörde samma ljud igen, från samma ställe. Mirabilis böjde sig mer och tittade bakom stenen ljudet kommit ifrån. Det hon såg fick henne att ge ifrån sig ett skrik och hoppa bakåt. Den lilla figuren hade reagerat på samma sätt. Mirabilis kröp närmare och den lilla figuren flög fram till henne.
''V-vem är du?'' stammade Mirabilis försiktigt. '' Eller rättare sagt, vad är du?'' rättade hon sig tittade på den lilla figuren som svävade i luften.
''Jag är en älva, och jag heter Melonie.'' sa älvan som hette Melonie och tittade med stora ögon på Mirabilis. ''Är du Mirabilis Amorphia Antiqe?''
''J-ja, det är jag.'' svarade Mirabilis lätt förskräckt. ''Och är du verkligen en älva?
''Ja det är jag.'' svarade Melonie. '' Och du måste komma med mig till mitt land.'' fortsatte Melonie. Och tittade allvarligt på Mirabilis.
''Jag?'' frågade Mirabilis chockat. ''Varför ska jag följa med dig?''
Melonie studerade Mirabilis ett tag som om hon funderade över hur mycket hon skulle berätta. Till slut sa hon:
''Det har brutit ut ett krig i mitt land. En ond maktgalen man som heter Scorpius försöker ta över mitt land. Han fångar in en massa älvor och tänker sedan ta deras magi, så att han blir världens mäktigaste man, sen tänker han ta över världen.'' förklarade den lilla älvan.
''Men varför behöver ni mig då? Frågade Mirabilis.
''Dit kommer jag nu.'' svarade Melonie innan hon fortsatte : ''Men vad Scorpius inte vet är att det finns en magi som är starkare än älvornas. Det är kärleken till naturen. Du har den kraften. Jag har spionerat på dig ganska länge, och jag har sett hur du tar hand om naturen. Du måste hjälpa oss!'' avslutade Melonie med ett bedjande ansiktsuttryck. Mirabilis blev lite rädd. Inte kunde väl hon, en vanlig flicka som bara lekte ute i fria, besitta en magisk kraft eller besegra en mäktigt ond man?
''Ni måste ha tagit fel person.'' sa Mirabilis oroligt. ''Jag har inga magiska krafter.
''Jaså?'' sa Melonie med ett leende och höjda ögonbryn.''Sträck fram händerna, blunda hårt och fokusera på allt du älskar med naturen.'' Mirabilis tvekade en sekund, men gjorde sedan som hon blivit tillsagd. Hon fokuserade så hårt hon kunde på allt hon älskade med naturen, sedan öppnade hon ögonen och bara någon centimeter ovanför hennes händer svävade en stor, grön, lysande boll. Mirabilis stirrade förbluffat på vad hon hade framför sig. Hon drog undan händerna och bollen försvann.
''Där ser du!'' sa Melonie med ett självbelåtet leende. ''Du har naturens kraft inom dig . Kom nu, vi spiller tid!'' sa Melonie och tog tag i Mirabilis hand och drog henne bort från stenen. Men Mirabilis tvärstannade och sa:
''Men mamma då? Jag kan inte lämna henne utan att säga något.''
''Jag har redan sagt det till henne, och hon förstod precis att det var viktigt för dig att göra det här. Kom nu!'' sa Melonie otåligt. Mirabilis tvekade en sekund, men nickade sen. Och så bar det iväg mot älvan Meloines land och kriget,
SLUT PÅ KAPITEL ETT!
Av: Char
Prinsessan i skogen
Det var en gång, för länge, länge sen, en prins, som bodde i ett stort jättefint slott. Han ville hitta en flickvän som han kunde leva lyckligt i alla sina dagar med. Prinsen hette Carl.
Carl skulle ut och ta sig en frisk och skön promenad. Då vid en fin bäck ser han en fin och vacker dam. Han tittar dit och ropar '' hej''! Damen vänder sig om och säger förvånat '' hej''.
Carl blir helt förvirrad och jätte kär. De pratar mer med varandra och båda blir jätte förälskade. Han får reda på att hon vaktas långt inne i skogen och där vaktas hon av 7 vakter och 3 stora troll.
Hon har alltid drömt om att bo i ett stort slott, för att bli vaktad, det tyckte hon egentligen inte om alls. När han kommer tillbaka till slottet efter ungefär 3 timmar drar Carl ut sin stora orange drake och hoppar upp och ger sig iväg till skogen igen för att rädda prinsessan. Han ser ett litet hus med 7 vakter och 3 stora troll inte så långt ifrån honom. Karl bekämpar dem, tillslut kommer han in till prinsessan räddar henne och sedan hoppar dem båda upp på den orange stora draken. När dem är framme säger hon tack till Carl, medan hon kysser honom på pannan. Dem har stora baler, och till och med bröllop en tid senare, och de lever lyckliga i alla sina dagar.
Carl skulle ut och ta sig en frisk och skön promenad. Då vid en fin bäck ser han en fin och vacker dam. Han tittar dit och ropar '' hej''! Damen vänder sig om och säger förvånat '' hej''.
Carl blir helt förvirrad och jätte kär. De pratar mer med varandra och båda blir jätte förälskade. Han får reda på att hon vaktas långt inne i skogen och där vaktas hon av 7 vakter och 3 stora troll.
Hon har alltid drömt om att bo i ett stort slott, för att bli vaktad, det tyckte hon egentligen inte om alls. När han kommer tillbaka till slottet efter ungefär 3 timmar drar Carl ut sin stora orange drake och hoppar upp och ger sig iväg till skogen igen för att rädda prinsessan. Han ser ett litet hus med 7 vakter och 3 stora troll inte så långt ifrån honom. Karl bekämpar dem, tillslut kommer han in till prinsessan räddar henne och sedan hoppar dem båda upp på den orange stora draken. När dem är framme säger hon tack till Carl, medan hon kysser honom på pannan. Dem har stora baler, och till och med bröllop en tid senare, och de lever lyckliga i alla sina dagar.
Av: Julia
Prinsessan och grodan
Det var en gång i ett land långt långt borta, en prinsessa som bodde i ett stort slott. Alla var avundsjuka på den vackra prinsessan som bodde i det stora slottet och hade massa pengar. Men ingen visste hur prinsessan verkligen kände, hon var inte lycklig trots att hon var så vacker att män stod på kö för att fria till henne eller att hon hade massa pengar. Men ingen visste hur prinsessan verkligen kände, hon var inte lycklig trots att hon var så vacker att män stod på kö för att fria till henne eller att hon hade massa pengar. Prinsessan var inte lycklig, hon tyckte hon saknade något, en prins. Massa rika prinsar reste för att fria till henne men hon tackade hela tiden nej, ingen utav prinsarna blev hon kär i. En dag satte prinsessan på sig sina fulaste kläder och gick ut i skogen för att plocka bär. När hon hade plockat korgen full och skulle gå till slottet så trillade hon rakt ner i en damm.
”Gick det bra?” frågade en groda.
”Ja, jag blev bara lite blöt. Bor du här?” sa prinsessan till grodan.
”Ja, det gör jag” svarade han och log.
Prinsessan blev så glad eftersom grodan var vänlig mot henne, dem satt på en sten full av mossa och pratade tills solen började gå ner.
När prinsessan skulle gå tillbaka bestämde dem att dem skulle mötas imorgon igen, prinsessan gick hem till slottet igen.
När hon sov så drömde hon om grodan. Dem var kära.
När prinsessan vaknade nästa dag så skyndade hon sig att äta och klä på sig.
Sedan sprang hon till grodan och när hon kom fram till grodan såg han väldigt ledsen ut.
”Vad är det?” frågade prinsessan med ledsen röst.
Grodan började förklara att han var en riktig prins men att drottningen hade förvandlat honom till en groda och han måste vara människa för att kunna gifta sig med prinsessan.
Prinsessan började gråta besviken och sårad eftersom hennes mor förvandla prinsen till en groda. Grodan tröstade henne och sa att det fanns ett botemedel.
”Jag kan hämta det” sa prinsessan.
Grodan förklarade vart det fanns, i ett sten hus som vaktades av en drake.
Prinsessan gav sig iväg till huset med svärdet i högsta hugg.
När hon kom fram så började hon slåss med den onda draken Aragog.
Till sist så högg hon svärdet rakt i hjärtat på Aragog och han föll död ner till marken.
Prinsessan sprang in i huset och hämtade botemedlet, sedan sprang hon tillbaka till grodan.
När grodan drack botemedlet så förvandlades han till den stiligaste prinsen, som prinsessan någonsin sett. Dem gifte sig och hade ett stort bröllop i slottet och fick en liten pojke tillsammans som dem döpte till Charles.
”Gick det bra?” frågade en groda.
”Ja, jag blev bara lite blöt. Bor du här?” sa prinsessan till grodan.
”Ja, det gör jag” svarade han och log.
Prinsessan blev så glad eftersom grodan var vänlig mot henne, dem satt på en sten full av mossa och pratade tills solen började gå ner.
När prinsessan skulle gå tillbaka bestämde dem att dem skulle mötas imorgon igen, prinsessan gick hem till slottet igen.
När hon sov så drömde hon om grodan. Dem var kära.
När prinsessan vaknade nästa dag så skyndade hon sig att äta och klä på sig.
Sedan sprang hon till grodan och när hon kom fram till grodan såg han väldigt ledsen ut.
”Vad är det?” frågade prinsessan med ledsen röst.
Grodan började förklara att han var en riktig prins men att drottningen hade förvandlat honom till en groda och han måste vara människa för att kunna gifta sig med prinsessan.
Prinsessan började gråta besviken och sårad eftersom hennes mor förvandla prinsen till en groda. Grodan tröstade henne och sa att det fanns ett botemedel.
”Jag kan hämta det” sa prinsessan.
Grodan förklarade vart det fanns, i ett sten hus som vaktades av en drake.
Prinsessan gav sig iväg till huset med svärdet i högsta hugg.
När hon kom fram så började hon slåss med den onda draken Aragog.
Till sist så högg hon svärdet rakt i hjärtat på Aragog och han föll död ner till marken.
Prinsessan sprang in i huset och hämtade botemedlet, sedan sprang hon tillbaka till grodan.
När grodan drack botemedlet så förvandlades han till den stiligaste prinsen, som prinsessan någonsin sett. Dem gifte sig och hade ett stort bröllop i slottet och fick en liten pojke tillsammans som dem döpte till Charles.
Av: Herbert
Lassie och de två männen
Det finns en hund som heter Lassie, Lassie bor på landet och hon är jättelycklig, hon är en fårhund, så hon jagar får och hon älskar sin familj otroligt mycket!
Men en dag när Lassie vaktar fåren, så kommer det två män och stoppar Lassie i en säck. Dagen därpå hittar inte Lassies familj henne, hennes familj letade överallt!
De sörjer, men sen går de vidare, och dom köper en ny hund, en som ser nästan likadan ut.
Lassie kämpar för att komma hem, men männen har fört henne så långt hemifrån så hon kommer aldrig hitta hem!
Men sen plötsligt så kommer Lassie på att hon kan simma över Sjökantsfloden, och sen gå resten av biten.
Lassie springer ifrån männen en dag när dom är ute på en promenad, hon springer det snabbaste hon kan mot floden! Hon kommer fram till floden, och hon hoppar i!
brr….. vad kallt det är, gnäller Lassie för sig själv.
Hon simmar över floden, det tar flera timmar, och sen så springer hon genom skogen och uppför backen.
- Nu är jag snart hemma! tänker Lassie.
När hon sen kommit uppför backen ser hon sitt hus!
Hon springer det snabbaste hon kan, in på gården.
Hennes familj är så glad över att Lassie är hemma igen!
Lassie blir kär i den nya hunden ”Buster” och dom får små valpar, och så lever dom lyckliga i alla sina dar!
SNIPP SNAPP SNUT, SÅ VAR SAGAN SLUT!
Men en dag när Lassie vaktar fåren, så kommer det två män och stoppar Lassie i en säck. Dagen därpå hittar inte Lassies familj henne, hennes familj letade överallt!
De sörjer, men sen går de vidare, och dom köper en ny hund, en som ser nästan likadan ut.
Lassie kämpar för att komma hem, men männen har fört henne så långt hemifrån så hon kommer aldrig hitta hem!
Men sen plötsligt så kommer Lassie på att hon kan simma över Sjökantsfloden, och sen gå resten av biten.
Lassie springer ifrån männen en dag när dom är ute på en promenad, hon springer det snabbaste hon kan mot floden! Hon kommer fram till floden, och hon hoppar i!
brr….. vad kallt det är, gnäller Lassie för sig själv.
Hon simmar över floden, det tar flera timmar, och sen så springer hon genom skogen och uppför backen.
- Nu är jag snart hemma! tänker Lassie.
När hon sen kommit uppför backen ser hon sitt hus!
Hon springer det snabbaste hon kan, in på gården.
Hennes familj är så glad över att Lassie är hemma igen!
Lassie blir kär i den nya hunden ”Buster” och dom får små valpar, och så lever dom lyckliga i alla sina dar!
SNIPP SNAPP SNUT, SÅ VAR SAGAN SLUT!
Av: E.J
Min vinter
Det var en gång en vinter. Det var den 31:a december . Klockan var 23:58, på väg att ticka till midnatt . Det brukade alltid spöka hos mig. Jag var livrädd för att spöket skulle komma och ta mig. Jag hade vaknat av ett konstigt ljud ute i köket då hade jag gått ner och kollat vad det var, men ingen var i köket. Jag gick upp på mitt rum igen. Jag skulle försöka somna om och jag låg minst i 10 minuter och stirrade upp i det grönfärgade taket. Jag hörde någonting på väg uppför trappan . Jag hoppade snabbt ner i ett av hörnen i mitt rum kunde det vara spöket ? Tänkte jag livrädd tyst för mig själv .Jag kröp 1 steg fram på knä och tog tag i ett täcke som jag skulle gömma mig under. Jag satt och bara lyssnade. Så stilla jag satt kan man nog inte sitta. Det tystnade i någon minut jag öppnade snabbt mitt fönster hoppade ut på garage taket , och sprang sedan iväg det var mitt i vintern -11 grader och jag hade bara pyjamas på mig. Jag sprang till mitt gömställe som jag hade byggt när jag var liten. Jag sprang in och det var ungefär som en grotta.
-Hallå, skrek jag o det ekade. Någon hade varit här sa jag för mig själv, Det var mycket större och så var den längre in än sist. Jag hörde något från ett litet hörn i grottan och där såg jag ett huvud sticka fram. Det var en talande hare. Jag blev rädd men haren sa: -Jag är inte farlig var inte rädd. Haren bjöd på oboy och så lekte vi i kojan Min rädsla hade vänt till lycklig het och vi la oss och sov. Nästa morgon hade jag glömt allt och vi lekte och byggde på kojan hela dagen.
-Hallå, skrek jag o det ekade. Någon hade varit här sa jag för mig själv, Det var mycket större och så var den längre in än sist. Jag hörde något från ett litet hörn i grottan och där såg jag ett huvud sticka fram. Det var en talande hare. Jag blev rädd men haren sa: -Jag är inte farlig var inte rädd. Haren bjöd på oboy och så lekte vi i kojan Min rädsla hade vänt till lycklig het och vi la oss och sov. Nästa morgon hade jag glömt allt och vi lekte och byggde på kojan hela dagen.
Av: Felix
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)