En dag efter frukost sken solen ovanligt mycket, och floden lite längre bort glittrade otroligt vackert. Mirabilis kände att det skulle bli en riktigt härlig dag. När hon diskat klart efter frukost ropade hon hejdå till sin mamma och sprang ut i det fina vädret. Mirabilis tänkte att hon skulle springa bort till hjärtstenen, en stor sten med formen av ett hjärta. När hon nynnande på en egen melodi hade sprungit och hoppat över alla rötter och stenar i ungefär en kvart kom hon fram. Hon satte sig i mitten av stenen och tittade ner mot den sluttande marken och tänkte att hon levde ett underbart liv. Det enda hon saknade var en bästa vän att dela det med. Visst, hon hade hennes mamma, men det var inte samma sak. Det var ingen förutom Mirabilis och hennes mamma som bott i den här delen av skogen på flera årtionden. Hon hörde ett ljud. Mirabilis vände sig tvärt om och såg en skymt av någon liten och flygande. Hon hörde samma ljud igen, från samma ställe. Mirabilis böjde sig mer och tittade bakom stenen ljudet kommit ifrån. Det hon såg fick henne att ge ifrån sig ett skrik och hoppa bakåt. Den lilla figuren hade reagerat på samma sätt. Mirabilis kröp närmare och den lilla figuren flög fram till henne.
''V-vem är du?'' stammade Mirabilis försiktigt. '' Eller rättare sagt, vad är du?'' rättade hon sig tittade på den lilla figuren som svävade i luften.
''Jag är en älva, och jag heter Melonie.'' sa älvan som hette Melonie och tittade med stora ögon på Mirabilis. ''Är du Mirabilis Amorphia Antiqe?''
''J-ja, det är jag.'' svarade Mirabilis lätt förskräckt. ''Och är du verkligen en älva?
''Ja det är jag.'' svarade Melonie. '' Och du måste komma med mig till mitt land.'' fortsatte Melonie. Och tittade allvarligt på Mirabilis.
''Jag?'' frågade Mirabilis chockat. ''Varför ska jag följa med dig?''
Melonie studerade Mirabilis ett tag som om hon funderade över hur mycket hon skulle berätta. Till slut sa hon:
''Det har brutit ut ett krig i mitt land. En ond maktgalen man som heter Scorpius försöker ta över mitt land. Han fångar in en massa älvor och tänker sedan ta deras magi, så att han blir världens mäktigaste man, sen tänker han ta över världen.'' förklarade den lilla älvan.
''Men varför behöver ni mig då? Frågade Mirabilis.
''Dit kommer jag nu.'' svarade Melonie innan hon fortsatte : ''Men vad Scorpius inte vet är att det finns en magi som är starkare än älvornas. Det är kärleken till naturen. Du har den kraften. Jag har spionerat på dig ganska länge, och jag har sett hur du tar hand om naturen. Du måste hjälpa oss!'' avslutade Melonie med ett bedjande ansiktsuttryck. Mirabilis blev lite rädd. Inte kunde väl hon, en vanlig flicka som bara lekte ute i fria, besitta en magisk kraft eller besegra en mäktigt ond man?
''Ni måste ha tagit fel person.'' sa Mirabilis oroligt. ''Jag har inga magiska krafter.
''Jaså?'' sa Melonie med ett leende och höjda ögonbryn.''Sträck fram händerna, blunda hårt och fokusera på allt du älskar med naturen.'' Mirabilis tvekade en sekund, men gjorde sedan som hon blivit tillsagd. Hon fokuserade så hårt hon kunde på allt hon älskade med naturen, sedan öppnade hon ögonen och bara någon centimeter ovanför hennes händer svävade en stor, grön, lysande boll. Mirabilis stirrade förbluffat på vad hon hade framför sig. Hon drog undan händerna och bollen försvann.
''Där ser du!'' sa Melonie med ett självbelåtet leende. ''Du har naturens kraft inom dig . Kom nu, vi spiller tid!'' sa Melonie och tog tag i Mirabilis hand och drog henne bort från stenen. Men Mirabilis tvärstannade och sa:
''Men mamma då? Jag kan inte lämna henne utan att säga något.''
''Jag har redan sagt det till henne, och hon förstod precis att det var viktigt för dig att göra det här. Kom nu!'' sa Melonie otåligt. Mirabilis tvekade en sekund, men nickade sen. Och så bar det iväg mot älvan Meloines land och kriget,
SLUT PÅ KAPITEL ETT!
Av: Char
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar