Zack och Julia

Det var en gång en kille som hette Zack, som var 13 år. Han tänkte mycket på fantasi. Han brukade tänka på massor av saker som drakar och andra fantasidjur.En dag kom det en ny familj som flyttade in i huset bredvid. I den familjen fanns det en tjej som hette Julia. Hon var i samma ålder som Zack och hon gillade också att tänka på fantasi.
En dag så möttes Zack och Julia i skolan. Då berättade Julia att det var hon som hade flyttat in i huset bredvid. Dom började prata och då nämnde Zack att han tänkte mycket på fantasi. Då blev Julia lite chockad för hon tänkte ju också mycket på fantasi. Dom bestämde att dom skulle träffas efter skolan och gå till en plats där Zack brukade vara. Där tänkte Zack på fantasidjur och han kunde se dom på riktigt ibland.
Efter skolan träffades dom utanför husen och Zack skulle visa Julia var platsen låg. Man var tvungen att gå ganska långt för att komma dit. När dom hade kommit fram sa Zack till Julia att hon skulle blunda och tänka på någonting, och sen titta igen. Då gjorde Julia det, och när hon tittade igen så såg hon det som hon hade tänkt på. Hon frågade Zack om han också kunde se det hon såg, men det kunde han inte. Då blundade han och efter en stund kollade, och då såg han. Zack och Julia tänkte att det här skulle inte någon annan få veta, förutom dom två.
Nästa dag gick dom till platsen efter skolan igen. Dom tänkte bygga ett läger där som dom kunde skydda sig i, om det skulle komma onda fantasier och attackera dom. Dom byggde hela dagen och tillslut blev dom färdiga. Då hörde dom ett skrik som kom från skogen. Dom kollade upp och såg ett stort äckligt djur som sprang mot dom. Dom sprang in i lägret för att gömma sig, och dom frågade varann vad det där var. Dom kunde inte förstå vad det var, men tillslut försvann det.
Dagarna gick och tillslut kände dom till allt om stället i skogen och fantasin. Två dagar senare gick Zack hem till Julia och frågade efter henne. Då sa dom att dom inte hade sett henne på hela dagen. Då förstod Zack att Julia var i deras fantasivärld, och han sprang dit så fort han kunde. Zack ropade och letade, men han kunde inte hitta henne. Han fortsatte att leta, och tillslut hittade han Julia död långt inne i skogen. Han blev så rädd att han sprang hem och sa till Julias föräldrar att dom måste ringa polisen så fort som möjligt. Dom undrade varför, och då sa Zack att Julia var död.

Av: Tim

Första kapitlet

Det var en gång en flicka som hette Mirabilis. Hon hennes mamma Amorphia bodde i den västra delen av Rosdalen. Mirabilis älskade att bo där, där fanns vackra floder att bada i, höga träd att klättra i och stora stenar att gömma sig bakom om man lekte kurrgömma. Mirabilis lekte alltid ensam ute i skogen, utanför deras lilla stenhus. Hon älskade att springa runt barfota i skogen och känna den mjuka fuktiga mossan under fötterna. Det blev aldrig kallt där hon bodde, det var sommar året om.
En dag efter frukost sken solen ovanligt mycket, och floden lite längre bort glittrade otroligt vackert. Mirabilis kände att det skulle bli en riktigt härlig dag. När hon diskat klart efter frukost ropade hon hejdå till sin mamma och sprang ut i det fina vädret. Mirabilis tänkte att hon skulle springa bort till hjärtstenen, en stor sten med formen av ett hjärta. När hon nynnande på en egen melodi hade sprungit och hoppat över alla rötter och stenar i ungefär en kvart kom hon fram. Hon satte sig i mitten av stenen och tittade ner mot den sluttande marken och tänkte att hon levde ett underbart liv. Det enda hon saknade var en bästa vän att dela det med. Visst, hon hade hennes mamma, men det var inte samma sak. Det var ingen förutom Mirabilis och hennes mamma som bott i den här delen av skogen på flera årtionden. Hon hörde ett ljud. Mirabilis vände sig tvärt om och såg en skymt av någon liten och flygande. Hon hörde samma ljud igen, från samma ställe. Mirabilis böjde sig mer och tittade bakom stenen ljudet kommit ifrån. Det hon såg fick henne att ge ifrån sig ett skrik och hoppa bakåt. Den lilla figuren hade reagerat på samma sätt. Mirabilis kröp närmare och den lilla figuren flög fram till henne.
''V-vem är du?'' stammade Mirabilis försiktigt. '' Eller rättare sagt, vad är du?'' rättade hon sig tittade på den lilla figuren som svävade i luften.
''Jag är en älva, och jag heter Melonie.'' sa älvan som hette Melonie och tittade med stora ögon på Mirabilis. ''Är du Mirabilis Amorphia Antiqe?''
''J-ja, det är jag.'' svarade Mirabilis lätt förskräckt. ''Och är du verkligen en älva?
''Ja det är jag.'' svarade Melonie. '' Och du måste komma med mig till mitt land.'' fortsatte Melonie. Och tittade allvarligt på Mirabilis.
''Jag?'' frågade Mirabilis chockat. ''Varför ska jag följa med dig?''
Melonie studerade Mirabilis ett tag som om hon funderade över hur mycket hon skulle berätta. Till slut sa hon:
''Det har brutit ut ett krig i mitt land. En ond maktgalen man som heter Scorpius försöker ta över mitt land. Han fångar in en massa älvor och tänker sedan ta deras magi, så att han blir världens mäktigaste man, sen tänker han ta över världen.'' förklarade den lilla älvan.
''Men varför behöver ni mig då? Frågade Mirabilis.
''Dit kommer jag nu.'' svarade Melonie innan hon fortsatte : ''Men vad Scorpius inte vet är att det finns en magi som är starkare än älvornas. Det är kärleken till naturen. Du har den kraften. Jag har spionerat på dig ganska länge, och jag har sett hur du tar hand om naturen. Du måste hjälpa oss!'' avslutade Melonie med ett bedjande ansiktsuttryck. Mirabilis blev lite rädd. Inte kunde väl hon, en vanlig flicka som bara lekte ute i fria, besitta en magisk kraft eller besegra en mäktigt ond man?
''Ni måste ha tagit fel person.'' sa Mirabilis oroligt. ''Jag har inga magiska krafter.
''Jaså?'' sa Melonie med ett leende och höjda ögonbryn.''Sträck fram händerna, blunda hårt och fokusera på allt du älskar med naturen.'' Mirabilis tvekade en sekund, men gjorde sedan som hon blivit tillsagd. Hon fokuserade så hårt hon kunde på allt hon älskade med naturen, sedan öppnade hon ögonen och bara någon centimeter ovanför hennes händer svävade en stor, grön, lysande boll. Mirabilis stirrade förbluffat på vad hon hade framför sig. Hon drog undan händerna och bollen försvann.
''Där ser du!'' sa Melonie med ett självbelåtet leende. ''Du har naturens kraft inom dig . Kom nu, vi spiller tid!'' sa Melonie och tog tag i Mirabilis hand och drog henne bort från stenen. Men Mirabilis tvärstannade och sa:
''Men mamma då? Jag kan inte lämna henne utan att säga något.''
''Jag har redan sagt det till henne, och hon förstod precis att det var viktigt för dig att göra det här. Kom nu!'' sa Melonie otåligt. Mirabilis tvekade en sekund, men nickade sen. Och så bar det iväg mot älvan Meloines land och kriget,

SLUT PÅ KAPITEL ETT!

Av: Char

Prinsessan i skogen

Det var en gång, för länge, länge sen, en prins, som bodde i ett stort jättefint slott. Han ville hitta en flickvän som han kunde leva lyckligt i alla sina dagar med. Prinsen hette Carl.
Carl skulle ut och ta sig en frisk och skön promenad. Då vid en fin bäck ser han en fin och vacker dam. Han tittar dit och ropar '' hej''! Damen vänder sig om och säger förvånat '' hej''.
Carl blir helt förvirrad och jätte kär. De pratar mer med varandra och båda blir jätte förälskade. Han får reda på att hon vaktas långt inne i skogen och där vaktas hon av 7 vakter och 3 stora troll.
Hon har alltid drömt om att bo i ett stort slott, för att bli vaktad, det tyckte hon egentligen inte om alls. När han kommer tillbaka till slottet efter ungefär 3 timmar drar Carl ut sin stora orange drake och hoppar upp och ger sig iväg till skogen igen för att rädda prinsessan. Han ser ett litet hus med 7 vakter och 3 stora troll inte så långt ifrån honom. Karl bekämpar dem, tillslut kommer han in till prinsessan räddar henne och sedan hoppar dem båda upp på den orange stora draken. När dem är framme säger hon tack till Carl, medan hon kysser honom på pannan. Dem har stora baler, och till och med bröllop en tid senare, och de lever lyckliga i alla sina dagar.

Av: Julia

Prinsessan och grodan

Det var en gång i ett land långt långt borta, en prinsessa som bodde i ett stort slott. Alla var avundsjuka på den vackra prinsessan som bodde i det stora slottet och hade massa pengar. Men ingen visste hur prinsessan verkligen kände, hon var inte lycklig trots att hon var så vacker att män stod på kö för att fria till henne eller att hon hade massa pengar. Men ingen visste hur prinsessan verkligen kände, hon var inte lycklig trots att hon var så vacker att män stod på kö för att fria till henne eller att hon hade massa pengar. Prinsessan var inte lycklig, hon tyckte hon saknade något, en prins. Massa rika prinsar reste för att fria till henne men hon tackade hela tiden nej, ingen utav prinsarna blev hon kär i. En dag satte prinsessan på sig sina fulaste kläder och gick ut i skogen för att plocka bär. När hon hade plockat korgen full och skulle gå till slottet så trillade hon rakt ner i en damm.
”Gick det bra?” frågade en groda.
”Ja, jag blev bara lite blöt. Bor du här?” sa prinsessan till grodan.
”Ja, det gör jag” svarade han och log.
Prinsessan blev så glad eftersom grodan var vänlig mot henne, dem satt på en sten full av mossa och pratade tills solen började gå ner.
När prinsessan skulle gå tillbaka bestämde dem att dem skulle mötas imorgon igen, prinsessan gick hem till slottet igen.
När hon sov så drömde hon om grodan. Dem var kära.
När prinsessan vaknade nästa dag så skyndade hon sig att äta och klä på sig.
Sedan sprang hon till grodan och när hon kom fram till grodan såg han väldigt ledsen ut.
”Vad är det?” frågade prinsessan med ledsen röst.
Grodan började förklara att han var en riktig prins men att drottningen hade förvandlat honom till en groda och han måste vara människa för att kunna gifta sig med prinsessan.
Prinsessan började gråta besviken och sårad eftersom hennes mor förvandla prinsen till en groda. Grodan tröstade henne och sa att det fanns ett botemedel.
”Jag kan hämta det” sa prinsessan.
Grodan förklarade vart det fanns, i ett sten hus som vaktades av en drake.
Prinsessan gav sig iväg till huset med svärdet i högsta hugg.
När hon kom fram så började hon slåss med den onda draken Aragog.
Till sist så högg hon svärdet rakt i hjärtat på Aragog och han föll död ner till marken.
Prinsessan sprang in i huset och hämtade botemedlet, sedan sprang hon tillbaka till grodan.
När grodan drack botemedlet så förvandlades han till den stiligaste prinsen, som prinsessan någonsin sett. Dem gifte sig och hade ett stort bröllop i slottet och fick en liten pojke tillsammans som dem döpte till Charles.

Av: Herbert

Lassie och de två männen

Det finns en hund som heter Lassie, Lassie bor på landet och hon är jättelycklig, hon är en fårhund, så hon jagar får och hon älskar sin familj otroligt mycket!
Men en dag när Lassie vaktar fåren, så kommer det två män och stoppar Lassie i en säck. Dagen därpå hittar inte Lassies familj henne, hennes familj letade överallt!
De sörjer, men sen går de vidare, och dom köper en ny hund, en som ser nästan likadan ut.
Lassie kämpar för att komma hem, men männen har fört henne så långt hemifrån så hon kommer aldrig hitta hem!
Men sen plötsligt så kommer Lassie på att hon kan simma över Sjökantsfloden, och sen gå resten av biten.
Lassie springer ifrån männen en dag när dom är ute på en promenad, hon springer det snabbaste hon kan mot floden! Hon kommer fram till floden, och hon hoppar i!
brr….. vad kallt det är, gnäller Lassie för sig själv.
Hon simmar över floden, det tar flera timmar, och sen så springer hon genom skogen och uppför backen.
- Nu är jag snart hemma! tänker Lassie.
När hon sen kommit uppför backen ser hon sitt hus!
Hon springer det snabbaste hon kan, in på gården.
Hennes familj är så glad över att Lassie är hemma igen!
Lassie blir kär i den nya hunden ”Buster” och dom får små valpar, och så lever dom lyckliga i alla sina dar!

SNIPP SNAPP SNUT, SÅ VAR SAGAN SLUT!

Av: E.J

Min vinter

Det var en gång en vinter. Det var den 31:a december . Klockan var 23:58, på väg att ticka till midnatt . Det brukade alltid spöka hos mig. Jag var livrädd för att spöket skulle komma och ta mig. Jag hade vaknat av ett konstigt ljud ute i köket då hade jag gått ner och kollat vad det var, men ingen var i köket. Jag gick upp på mitt rum igen. Jag skulle försöka somna om och jag låg minst i 10 minuter och stirrade upp i det grönfärgade taket. Jag hörde någonting på väg uppför trappan . Jag hoppade snabbt ner i ett av hörnen i mitt rum kunde det vara spöket ? Tänkte jag livrädd tyst för mig själv .Jag kröp 1 steg fram på knä och tog tag i ett täcke som jag skulle gömma mig under. Jag satt och bara lyssnade. Så stilla jag satt kan man nog inte sitta. Det tystnade i någon minut jag öppnade snabbt mitt fönster hoppade ut på garage taket , och sprang sedan iväg det var mitt i vintern -11 grader och jag hade bara pyjamas på mig. Jag sprang till mitt gömställe som jag hade byggt när jag var liten. Jag sprang in och det var ungefär som en grotta.
-Hallå, skrek jag o det ekade. Någon hade varit här sa jag för mig själv, Det var mycket större och så var den längre in än sist. Jag hörde något från ett litet hörn i grottan och där såg jag ett huvud sticka fram. Det var en talande hare. Jag blev rädd men haren sa: -Jag är inte farlig var inte rädd. Haren bjöd på oboy och så lekte vi i kojan Min rädsla hade vänt till lycklig het och vi la oss och sov. Nästa morgon hade jag glömt allt och vi lekte och byggde på kojan hela dagen.

Av: Felix

Den ensamma tomten

Det var en gång för längesedan en tomte som hette Stig. Stig var väldigt liten, nästan lika liten som en hand. Han bodde i en stubbe. Det var mycket hemtrevligt och fint i huset. Det var fina tapeter, fina möbler och det bästa av allt mitt i vardagsrummet fanns det en fin gran, den var pyntad jättefint, det fanns olika slags julgranskulor glaskulor, röda, blåa, glittriga och alla möjliga slags kulor, det fanns till och med pepparkakor och glitter, och det bästa av allt på toppen av julgranen fanns det en guldstjärna. Det ända som var felet var att Stig kände sig ensam. En dag när Stig skulle ut och hugga ved då såg Stig en fin tomteflicka, Stig såg att hon var ledsen, Stig gick fram och fråga vad felet var. Flickan sa att hon kände sig ensam. Då sa Stig att han också kände sig ensam. Tomteflickan flyttade in till Stig. 3 år senare fick dom 2 barn. Det var en pojke och en flicka. Dom döpte flickan till Josefin och pojken till Kalle. Nu blev dom 4 i familjen. Alla tyckte om olika maträtter, Stig älskade gröt, Tomteflickan älskade hamburgare och Josefin och Kalle gillade välling och bebismat. En dag när familjen var ute och gick i trulleskogen så såg dom 8 troll, alla troll hade lurvigt hår, stor näsa och stora ögon. Trollen börja jaga Stig, Tomteflickan, Josefin och Kalle, trollen var jätte snabba. Familjen sprang så snabbt de bara kunde. Stig bärde Kalle och Tomteflickan bärde Josefin. Efter några minuter så såg dom 2 minuter Stig sa till dom att dom var jagade av 8 troll. Jägarna sa till trollen att dom att dom aldrig mer skulle jaga eller skada några mer. Sen så gick dom hem och levde lyckliga i alla sina dagar.

Av: Anonym

Myran som inte kunde något

Det var en gång en i en myrstack en myra som hette Bob. Bob var en snäll liten myra men han hade inga vänner för han såg inte ut som de andra myrorna. Allt Bob ville ha var en vän. Bob jobbade och slet dag in och dag ut. Men vad än han gjorde blev det bara fel. En dag skulle Bob få följa med sin pappa och de andra myrorna och skära löv så myrorna i stacken skulle ha nåt att äta. Bobs pappa visade honom hur han skulle göra, men Bob var så stark så när han skar i lövet så skar han av hela lövet och alla myrorna ramlade ner. Tre av myrorna som ramlade ner fick ont. När de kom tillbaka till stacken så gick de tre myrorna till drottningen för att anmäla Bob. När drottningen fick höra detta blev hon rasande. Hon sade till sina vakter att arrestera Bob och föra honom till henne. När de fört Bob till drottningen så skrek den arga drottningen.

- Du är utslängd! Du tillhör inte den här stacken längre. Du är ful och du kan ingenting.

Bob gick ut från drottningens rum med hängande huvud och man kunde skymta tårar i hans ögon. En stund senare hade Bob lämnat stacken för sista gången. Men när han gick på den lilla myrvägen träffade Bob en myrprinsessa. Prinsessan undrade vart Bob skulle och han svarade att han inte hade någonstans att gå. Prinsessan undrade om han ville följa med till slottet och det ville han. Prinsessan och Bob blev bra kompisar och tillslut blev de kära. De skulle gifta sig. Det hade varje dag kommit vackra prinsar och andra fina myror för att fria till den underbara prinsessan men hon sade bara nej. Hon tyckte det var något som fattades hos prinsarna och de andra fina myrorna. Men sen så mötte hon Bob den fulaste myran av de alla, men han var så snäll tyckte prinsessan. När de hade gift sig levde de lyckliga i alla sina dagar.

Av: D

Det magiska huset

Det var en gång tre systrar som hette Sara, Moa och Linnea. De bodde i ett ganska stort hus i en liten stad som låg ganska långt inne i skogen. Det fanns ett stort hus och helt magiskt hus inne i skogen och det sägs att den som hittar huset först ska få något fantastiskt. Men det fanns ett stort problem att skogen var 3 mil lång och någon stans där inne i skogen så fanns det magiska huset Men i skogen så fanns det troll och andra magiska väsen så det var svårt att ta sig igenom. Men dom skulle till det magiska huset. Så nästa dag så gav dom sig iväg in i den stora skogen. De hade tagit med sig mat, pengar och lite kläder. När de tog det första klivet in i skogen så hände ingenting dom gick och men det hände ingenting. Så dom började fundera om det var rätt skog, men plötsligt så var det något stort som kom. Sara, Moa och Linnea gömde sig bakom ett stort träd. Sen såg dom att det inte bara var ett troll det var två troll. Dom tänkte hur ska vi kunna ta sig förbi dom. De lutade sig mot trädet och dom bara föll igenom ett stort håll. Dom skrek och tänkte vart är vi på väg de landade på något mjukt, men de visste inte vad. Sen såg de sig omkring och tänkte vi är ju i skogen ramlade inte vi just ner i ett stort träd. Men inget var ju normalt i den här skogen tänkte de och fortsatte att gå. Sen hörde de någon viskade i Saras öra. Hej jag är en liten älva som heter lina. Lina sa hej till den lilla älvan och Lina sa att de måste upp till skogen igen och att det hade kommit till älvornas stad. Men hur frågade Linnea. Här ni måste flyga upp här och alla kan flyga upp här en liten stund. De flög upp till skogen och började gå . De var hungriga och tog lite mat. Sedan kom Lina till dem och frågade vart de skulle och då sa de att de skulle till det magiska huset. Okej jag kanske kan hjälpa er ditt ,för ni kommer inte klara er utan magi i den här skogen. Okej tack så mycket sa Linnea. Det var så lite så sa Lina. Vi måste gå åt vänster vid den stora stigen och sedan höger vid den stora stenen. När dom hade gått så långt så var det bara lite bit kvar. De frågade Lina om det var här Lina sa att det var här men systrarna kunde ändå inte se det. Det ända de kunde se var en stor äng som solen lyste på så att det nästan glittrade. De frågade Lina vart det magiska huset var Lina sa att det var här men ni kan inte se det men det kommer fram om ni tror att det är här. Dom försöka tänka att det var där det var svårt men de lyckade och så såg dom det helt fantastiska huset. Det var så stort och det var jättefint. Systrarna gick in i huset och när dom var inne i huset så gick dom in i ett jättestort rum och de tänkte här ska vi bo. De gick in i ett annat rum där fanns det tre stycken diamanter en rosa en blå och en ljus gul. En varsin diamant de valde att stanna i huset och ge en diamant till Lina för utan henne hade de aldrig hittat huset. De var så lyckliga att de hade hittat huset. Sedan gick åren de hade det jättebra.

Sagan om kungen och drottningen

Det var en gång en kung och en drottning som bodde i skogen i ett slott. Det var inte så vanligt att kungar och drottningar bodde i skogen, men kungen och drottningen ville bo i skogen. De hade tre barn, tre tjejer, de var trillingar och var sju år. Det var därför kungen och drottningen ville bo i skogen. De ville att barnen skulle få leka hur mycket de ville och i skogen fanns det mycket mark som de kunde vara på. Men de var rika så det var inte som om man tänker sig att man bor mitt ute i skogen. De hade ett stort och mäktigt slott och de hade en jättestor gräsmatta. Barnen hade jättemycket saker att leka med. Runt slottet var det en vallgrav och de hade tre drakar som vaktade slottet. Det fanns också många ridare som vaktade slottet och barnen. Men de hade ett hot det var de sju trollen som bodde i skogen.
Trollen ville ha barnen och kungen och drottningen var väldigt oroliga. En dag var en av trillingarna borta det var den som föddes först. Kungen blev så arg att han svimmade och drottningen skrek åt riddarna att de skulle gå ut i skogen och leta efter barnet. Riddarna misstänkte trollen eftersom de visste att trollen ville ha barnen. Men när de hittade trollen hade de inte barnet. De visste inte om de hade gömt barnet eller om det var någon annan som hade tagit henne. När de hade letat i flera timmar och var på väg hem möte de en häxa. Hon hade tagit barnet hon vägrade att släppa henne då dödade riddarna häxan. Flickan var inte skadad så allt var bara nu. Kungen hade vaknat och drottningen var tyst nu. De blev så glada när riddarna kom hem med deras barn så de visste inte vad de skulle göra. Riddarna berättade allt som hade hänt och att de inte var hotade av trollen. För trollen var inte farliga de ville bara ha vänner. Då bjöd kungen och drottningen in trollen till slottet på en stor middag och de fick äta hur mycket de ville. Sen fick trollen komma till slottet hur mycket de ville. 10 år senare nu var det dags för en av trillingarna att bli drottning och gifta sig. Det var de äldsta av trillingarna som skulle bli drottning och gifta sig. Ett troll var inget troll för när den äldsta trillingen kysste trollet så blev det en prins. Hon gifte sig med honom och de blev kung och drottning och levde lyckliga i all sina dagar.

Daniel Petterssons son kommer hem sent!

Daniel är så orolig för sin son Marcus inte hem efter skolan utan väldigt sent på kvällen. Marcus har massa rivsår och en rodnad på halsen och blåmärken lite över allt. Marcus vart har du varit och varför har du massa sår? Det var något läskigt i skogen på väg hem. Vet du vad det var för någon. Nja inte precis men jag tror det var någon liknade en vildhund. Marcus hoppar till. Vad är det? Krasch låter det i vardagsrummet. Hunden måste ha följt efter Marcus hem. Nu är den inne i huset. Kom Marcus, ropar pappan. De springer upp på övervåningen och låser dörren. Det där var ingen vild hund det var en varulv säger Daniel. Shit! Den kommer att döda oss om vi inte kommer ifrån den. Dom klättrar ner för brandstegen och springer till bilen. Fan! Säger pappan tyst för sig själv och drabbas av panik. Mina nycklar ligger i min jacka. Vad ska vi ta oss till? Han sparkar in rutan och tjuvkopplar bilen. De kör i väg. De ser att det är poliskontroll några meter fram. Polisen ser att bilen är tjuvkopplad och frågar om bilen är stulen. Nej jag har inte alltid varigt laglig när jag var liten säger Daniel, men det är min egna bil. Det är än varulv hemma hos oss men polisen tror oss inte. Pappan blir arg och säger att om ni inte tror oss så kolla på vårat hus och på min son. Polisen åker hem till dom och kollar. Polisen spärrar av om rådet och ger ut en rapport de vill inte att någon annan ska bli drabbade. En vecka senare så står det i tidningen att varulven har blivigt skjuten. Så nu kan alla vara lugna igen.

Slut!

En Tomtedröm

Det var en gång en tomte som bodde på Nordpolen för länge sedan. Hans namn var Joe. Den här sagan börjar när Joe var liten. Det var julafton. Den 24 december Hela familjen satt och åt middag, alla skrek, ropade och skrattade. Lilla Joe fick så ont i öronen, så därför ställde han sig vid fönstret och kollade utåt och tänkte på att han skulle vilja bli en tomte, den bästa tomten någonsin. Han bestämde sig för att gå ut istället. Han tog på sig sina skor och sin jacka och steg ut. Han stod helt still och tänkte precis på samma sak som han tänkte där inne. Han vet inte varför han började tänka på just det men det bara blev så. Han började fundera och analysera om han faktiskt kunde bli tomte. Och han kom fram till att det gick. Så han önskade det för sig själv och just då sken ett ljus över hela himlen och han föll omkull. Han somnade. Joe vaknade upp och till sin förvåning var han äldre, tjockare, hade en röd dräkt och luva. Han insåg att hans dröm var sann .

Himlarnas halsband

Det var en gång ett litet men mäktigt rike som låg öster om sol, väster om måne.
Invånarna i riket var slavar åt slottsherren som bodde i ett stort , mörkt stenslott.
Slottet sade vara förhäxat och den som gick in genom dess port kom oftast aldrig ut igen.
Folket hade efter många försök gett upp hoppet på att försöka fly från riket, för dem visste att dem skulle bli hårt bestraffade om de blev upptäckta av någon.
Ingen hade sett slottsherren i ansiktet och han bar oftast luva, ingen hade heller vågat möta hans blick som sades förstena.
Utanför rikets murar låg en liten stuga omringad av en massa träd, växter och en bäck.
I den lilla stugan bodde Mirabilis, en flicka vid 17 års ålder, med sin far. Mirabilis mor hade gått bort för mer än 3 år sedan, när hon satt fängslad i en av slottets fängelsehålor.
Fadern hade när Mirabilis endast var 3 år gammal blivit utvisad ur riket, och de flyttade genast ut i den lilla stugan.
Nu 14 år senare, bodde dem fortfarande kvar i det öde tysta huset.
Mirabilis hade blivit strängt förbjuden att försöka smita in genom rikets murar.
Det var en sen fredagskväll, Mirabilis satt på golvet och kolla in i den lilla brasan. Hennes korpsvarta hår som var långt och lockigt hängde ner längs hennes rygg.
Hon ryckte till när det plötsligt small till i en av byrålådorna. Hon gick sakta och nyfiket fram, medan hon betraktade lådan som vibrerade, med sina gröna ögon.
Det lät som om någonting stort och hårt hade börjat studsa upp och ner.
Hon tvekade först, men öppnade sedan lådan, ett halsband av till synes silver, flög med ett svischande ljud ut ur lådan och fäste sig runt Mirabilis hals. Hon skrek högt och drog i halsbandet, men det gick inte att ta bort. Det fanns ännu en sak i lådan, en pergament rulle. Hon rullade upp den och läste den högt för sig själv. ”Du som bär detta halsband är härmed bevakad av guds skyddsänglar. Vänd ringen på halsbandet och du får endast tre önskningar. Må himlens alla gudar vara med dig.)
, Mirabilis läste igenom texten ett antal gånger och slängde sedan tillbaka pergament rullen i lådan som nu var lugn.
Hon drog snabbt på sig en svart kappa och sprang sedan ut på gården, hennes bruna ögon var blanka i den månbelysta natten.
Hon kollade upp på månen men blundade sedan, hon vände en gång på halsbandet och viskade:
-” Jag önskar att jag fick reda på hur jag för bort det här halsbandet!”
Bäcken runt deras hus lös upp i ett grön ljus sken. Hon gick fram och kollade ner i bäcken, det var en massa bilder som rörde sig i den.
Hon såg en man, han såg mäktig ut. En slarvig text dök upp: ”Krossa djävulens glaskula som befinner sig i slottet, sedan försvinner halsbandet för gott.”
Mirabilis kollade bakåt mot stugan och sedan tillbaka, bäcken var svart som natten.
Hon visste vart kulan fanns, den fanns i den största salen i slottet.
Många hade sett den och enligt ryktet vaktades den av ett bergatroll.
Mirabilis svalde tyst och skyndade mot rikets portar, hon visste vad hon var tvungen att göra.
Hon gömde sig bakom ett träd och drog på sig en huva.
Från långt håll hördes ljudet av en vagn som kom närmare och närmare.
När vagnen stannade så passade hon på att smita in i den. Hon satt stilla i flera minuter i vagnen som hade börjat röra sig, och när dörren äntligen öppnades så smet hon ut och sprang för livet mot det stora slottet.
Hon lyckades ta sig ända fram till slottsporten, men upptäckte till sitt missnöje att porten var stängd.
Hon övernattade bakom massa buskar som fanns på insidan av vallgraven. Det sved i ögonen av ljuset på morgonen, hon kisade mot porten och log för sig själv när porten var öppen.
Hon smet in och letade sig fram till den stora salen.
Hon sprang in i salen som hade en guld port och möttes av en fasansfull syn.
Ett stort troll låg sovande på golvet framför en påle som glas kulan låg på.
Mirabilis svalde och smög fram till glas kulan som verkade reagera starkt när hon kom i närheten av den.
Halsbandet hade börjat viskat med en kvinno röst den sa : ” proximus, proximus.”
Det lät som latin.
Mirabilis lyckades ta tag i glas kulan och kasta den i golvet. Rök steg upp i luften och halsbandet sa : ”Mirabilis Gratias” sedan försvann både röken och halsbandet i tomma intet.
Hon själv verkade flyga bak i tiden och hennes minne suddades ut, och som ett mirakel så satt hon helt plötsligt som om ingenting hade hänt framför brasan i den lilla stugan.

TROLLBACKEN

Det var en gång för länge länge sedan långt ute i de värmländska skogarna ingen vet var eller när de levde. Tills en dag när lille Måns och hans två vänner Nicklas och Pelle fan dem.

Det började för länge sedan lille Måns, Nicklas och pelle skulle ut på vandring. De hade tänk på allt när de packade och Måns tänkte att nu ska verkligen ha det trevligt. De började vandringen och när de hade gått i flera timmar gått över berg, bäckar och över fält så började Nickals bli trött han var ju trots allt minst av de tre. Så de beslöt sig för att slå läger vid en liten tjärn i skogen. Killarna tyckte
Att det var lite olustigt att bo så långt ute i skogen. Där ingen visste att de var. De tände en liten brasa så att kunde värma sig. Måns och Pelle gick för att samla in ved till brasan de gick över en kulle och Måns stannade...
- ser du vad jag ser, sa Måns ?
Måns ögon blev större och större. Han såg ett helt compani av små troll och en liten trollby det var ett myller av små troll. Måns och Pelle tog sig mod till sig att gå ner till dem och hälsa och se om de var onda eller goda Pelle gick först och när trollen fick syn på dem backade de undan men sen kom de fram och började lukta och känna på dem.
Måns sa hej och det ena trollet svarade
-Hejf vadf heterf duf och Måns svarade: Jagf heterf Månsf och Pelle började små fnissa och han
frågade Måns frågade vad trollet som han pratat med heter
-Jag heterf Ringdoff ochf välkommenf tillf Minf värdf Trollbacken
Och helt plötsligt hörde de Nicklas och han kom springandes i full fart När han kom fram stannade han upp
-Jassåf vadf heterf duf dåf ? Nicklas såg skärrad ut När han såg Måns och Pelle och alla trollen

-Vilka är de här då?, viskade Nicklas i Måns öra
-Det här är Ringdoff och hans vänner i trollbacken. Deras språk är lite konstigt de sätter F efter varje ord, sa Måns.
-Jaha, svarade Nicklas. Men hur Hur går det med veden då?
-Vi har inte hittat någon ved än men vänta lite så frågar jag Ringoff, Sa Måns

-Rongdoff vif harf ingenf vedf harf duf ? Någonf vedf?
-Jaf duf skullef baraf vetaf vadf mycketf ved vif harf. Härf kanf nif fåf enf korgf, sa Ringoff
”Tackf såf mycketf ” Sa Måns, och de tre killarna vandrade tillbaka till lägerplatsen igen. Nästa morgon skulle pojkarna vandra hemåt Men innan de gjorde det så en skogsalmanacka till trollen.
De gick till trollen Och Nicklas sa:
Hejf Ringdoff Nuf skaf vi vandraf hemåtf Menf vif kommerf tillbakaf enf gångf if månadenf med matf tillf erf omf nif kryssaf varjef dagf if almanackanf såf vetf nf vilkenf dagf vif kommerf,”sa Nicklas.”
-”Tackf såf mycketf”, sa alla trolleni kör, och sedan vandrade killarna hem igen men lova oss att ni inget säger någon

Sagan om de magiska väsena

Den mörka midsommarnatten samlas alla väsen och 7 riddare för att ha ett möte. Troll, häxor, feer, vampyrer och animagusar vad de prata om vet inte jag, men jag vet att de har något fuffens på gång...
Häxorna: Moa Gusfesson, Moa Janos och Agnes Chrunk de kom från Öster och bodde i skogen i ett litet hus.
Vampyrerna: Julia Johnos, Maria Fasusson och Elin Nosasson de kom från Väster och bodde i en grotta där ingen någonsin varit.
Animagusarna: Salle Sedeund, Tim Bergsson och Simon Dagerbläck de kom från Norr någonstans i skogen.
Trollen: Emil Larkon, Robert Grandyn och Simon Gapgro de bodde i en lerpöl i skogen.
Feerna: Mathilda Riksson, Filippa Strömord och Jenny Rodin de bodde i ett underbart slott, i en magisk värld.
Riddarna: Fredrik Wunderbar, Mikael Hanåksson, Felix Stjälksson, Daniel Båtner, Robin Nottanoj, Douglas Stålberg och Gully Regma de bodde i ett slott i Danvill och kände sin kung väl.
När de hade pratat en stund så sa riddarna något som gjorde varelserna arga. Alla gjorde sig redo för strid, riddarna blev omringade av alla väsen. De hade bara sina balongsvärd att skydda sig med. Men en och annan riddare hade ett ess i ärmen vampyrerna fick sockervadd, häxorna fick studsbollar, animagusarna blev hotade av medusin, till feerna en dålig lasagne (möglig) och till trollen, rena kläder. Allihop blev rädda men de kunde inte fly, de var utanför den magiska Zonen. Det fanns bara en sten men den var kluven så riddarna hade en sten, och de magiska väsena hade en sten och om man förde samman stenarna blev det en. Stenen var röd och man förhäxades nästan genom att bara titta på den så man hade den i ett tyg när man inte andvände den. Riddarna hotade de magiska väsena att de kanske aldrig skulle komma tillbaka om de uppförde sig dåligt de magiska väsena fruktade de där orden och de blev bättre de satt och pratade och kom överens om att inte anfalla Danvill. De magiska väsena fick komma tillbaka till deras värld om de aldrig mer skulle komma tillbaka.

Slut!

Av: Hatt Nissen

Maja i skogen!

Det var en gång för länge sen en flicka som hette Maja, hon bodde på vinden till ett café. Bagaren gav varje dag Maja ett nybakat bröd. Sedan gick hon ut till skogen och plockade bär. En dag mötte hon en pojke ute i skogen. Han var rädd, och nu ska ni få höra sagan om när flickans liv förändrades.
- Vem är du? frågade Maja.
- Det kan jag inte säga, sa pojken.
- Varför är du rädd? frågade Maja.
- Jag är inte rädd, sa pojken.
- Varför sitter du bakom ett träd? frågade flickan.
- För att jag väntar på trollet.
- Vilket troll?
- Det stora farliga trollet.
- Visa mig det då.
- Kom här, sa pojken och började gå.
Han gick mot en grotta där ett högt snarkande ljud hördes. Pojken kastade in en sten och ropade ”göm dig” till mig, men när pojken sprang snubblade han på en rot samtidigt som trollet kom ut. Trollet morrade och skrek
- Vem vågar störa mig i min sömn?
Maj tog upp en sten ifrån marken och kastade den på trollet och träffade rakt i pannan. Trollet ramlade bakåt och slog i huvudet i klippan.
Pojken sprang fram till flickan och sa:
- Du räddade mitt liv, jag gör vad som helst för dig.
- Berätta vem du är, sa Maja.
- Jag är prins Gustav och jag vill att du följer med mig till slottet så att mina föräldrar kan tacka dig.
Maja följde med till slottet och Drottningen och Kungen bad att Maja och Prinsen skulle gifta sig. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar!

Aperia

Det var en gång ett land. Det hette Aperia. I landet bodde det bara apor. Där bodde det en apkung, apprins och apprincessa. Det fanns också 10 000 invånare. Alla dessa invånare arbetade med bananplockning. I grannlandet Gozilla bodde det barar gorillor. De två länderna tyckte inte om varandra. Helt plötsligt en dag dog kungen i Gozilla, och hans son fick ta över tronen. Hans var mycket elak. Han ville ta över Aperia. Under hela fem år tränade han alla sina invånare så att de skulle vara starka när de skulle kriga. När Gozilla attackerade Aperia så ville inte apkungen kriga så han gav Aperia till Gozilla utan en fight. Alla aperianerna ville kriga, men kungen gav dem en order att de inte skulle kriga. Ingen kunde tro att apkungen gjorde så, men han var smart. Han visste att Gozilla skulle vinna om de krigade. Aperianerna levde som slavar. De fick arbeta 20 timmar om dagen. De blev starka. Apkungen ville starta krig. De gjorde upp en plan under natten. Nästa dag attackerade aporna och de vann. Nu hade de gorillorna som slavar, och alla aporna levde lyckliga livet ut.

Välkommen hit!

Denna blogg kommer snart fyllas med klass 7c:s sagor. Du kommer få läsa många oväntade och spännande berättelser, så kika gärna in igen snart.