torsdag 13 januari 2011

Sagan om de magiska väsena

Den mörka midsommarnatten samlas alla väsen och 7 riddare för att ha ett möte. Troll, häxor, feer, vampyrer och animagusar vad de prata om vet inte jag, men jag vet att de har något fuffens på gång...
Häxorna: Moa Gusfesson, Moa Janos och Agnes Chrunk de kom från Öster och bodde i skogen i ett litet hus.
Vampyrerna: Julia Johnos, Maria Fasusson och Elin Nosasson de kom från Väster och bodde i en grotta där ingen någonsin varit.
Animagusarna: Salle Sedeund, Tim Bergsson och Simon Dagerbläck de kom från Norr någonstans i skogen.
Trollen: Emil Larkon, Robert Grandyn och Simon Gapgro de bodde i en lerpöl i skogen.
Feerna: Mathilda Riksson, Filippa Strömord och Jenny Rodin de bodde i ett underbart slott, i en magisk värld.
Riddarna: Fredrik Wunderbar, Mikael Hanåksson, Felix Stjälksson, Daniel Båtner, Robin Nottanoj, Douglas Stålberg och Gully Regma de bodde i ett slott i Danvill och kände sin kung väl.
När de hade pratat en stund så sa riddarna något som gjorde varelserna arga. Alla gjorde sig redo för strid, riddarna blev omringade av alla väsen. De hade bara sina balongsvärd att skydda sig med. Men en och annan riddare hade ett ess i ärmen vampyrerna fick sockervadd, häxorna fick studsbollar, animagusarna blev hotade av medusin, till feerna en dålig lasagne (möglig) och till trollen, rena kläder. Allihop blev rädda men de kunde inte fly, de var utanför den magiska Zonen. Det fanns bara en sten men den var kluven så riddarna hade en sten, och de magiska väsena hade en sten och om man förde samman stenarna blev det en. Stenen var röd och man förhäxades nästan genom att bara titta på den så man hade den i ett tyg när man inte andvände den. Riddarna hotade de magiska väsena att de kanske aldrig skulle komma tillbaka om de uppförde sig dåligt de magiska väsena fruktade de där orden och de blev bättre de satt och pratade och kom överens om att inte anfalla Danvill. De magiska väsena fick komma tillbaka till deras värld om de aldrig mer skulle komma tillbaka.

Slut!
Av: Hatt Nissen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar